I går höll statsministern tal till nationen med anledning av alla skjutningar, bombningar och dödsfall senaste tiden. Talet lämnade en del  att önska. Det gjorde oppositionens reaktioner också.

Var har vi storyn om en bättre framtid?

Du har en stor hink som rymmer 100 liter. Du fyller på 101 liter. Vad beror översvämningen på?

1. Vattnet.
2. Hinken.
3. Det spelar ingen roll. Låt oss torka upp vattnet som får golvet att ruttna om det ligger kvar.

Jag återkommer till frågan.

Budskapsanalys av statsministerns tal till nationen igår

Forskning visar att det effektivaste sättet att skapa ett bra budskap som engagerar är att använda den dramaturgiska och psykologiska kraften i storytelling.

Jag jobbar (bland annat) som budskapskonsult. Och det med en unik positionering att jag kopplar budskap till dramaturgin i storytelling. Jag värderar alltså inte politiken i vad som sägs.

Med det sagt:

Statsministerns tal till nationen i går lämnade en del att önska. (se det här).

Visst innehöll det empati. Det tackade dom som jobbar hårt. Och det beskrev problemet. Och det innehåll definitivt en plan – du kan gilla den eller inte – framåt.

Men – och det är ett viktigt men: talet innehöll inget aspirational identity. Ingen vision som vi som national kan samlas runt. Istället försökte statsministern samla billiga politiska poänger och skylla på andra.

Ska man nå ut, ska man samla landet, finns det inget viktigare än aspirational identity. Att kritisera andra är direkt kontraproduktivt. Hur ska dina motståndare kunna ställa sig bakom ditt budskap om ditt budskap är att kritisera dom?

…talet innehöll inget aspirational identity. Ingen vision som vi som national kan samlas runt. Istället försöker han samla billiga politiska poänger och skylla på andra…

Budskap baserat på storytelling

Att formulera budskap baserat på storytelling innebär inte att man plötsligt börjar berätta korta och långa historier om någonting. Det handlar istället om att förstå den psykologiska kraften som finns i stories och använda det på rätt sätt.

Historiska perspektivet

På stenåldern var varje dag en kamp på liv och död. I gruppen, samlad runt lägerelden, var man trygg. Runt lägerelden berättade man stories. Det undermedvetna började redan då koppla stories till trygghet.

Så har det fortsatte genom mänskligheten utveckling; genom den grekiska antiken, den nordiska asatron och romarrikets storhetstid för att nämna något. I alla har storyn varit central.

Hur är det idag? Jo, vi använder stories som avbrott i vardagen. Om det är som bok, teater eller film spelar ingen roll. Vi konsumerar stories för att vi gillar stories.

Samma struktur i alla bra stories

Det fundamentala att förstå runt stories är: alla bra stories följer i princip samma struktur. Skalar man ner det handlar det ofta om tolv moment som återkommer i alla bra stories. Vill man renodla och förenkla kan man säga att det är sju moment. 

Det viktigaste för att skapa engagemang: aspirational identity.

Alltså: att måla upp en vision för framtiden.

Psykologiskt fungerar vi människor så här: om du presenterar en vision och en plan för hur vi ska nå dit har du en stor möjlighet att få med dig omgivningen. Det spelar ingen roll om du är företagare, tränare – eller politiker. Visionen är det viktigaste för att samla trupperna. Tätt följd av en plan.

Den här dramaturgin, den här formeln, går att använda inte bara på stories, utan i all kommunikation. Som till exempel politisk kommunikation. Dramaturgin skapar en tydlighet som mottagaren tar till sig.

De historiska ledarna har förstått det.

Problemet med dagens politik är man inte förstår ovan fundamentala sanning. Det är alltså inte innehållet i vad du säger som är det viktiga för att få med sig folk. Det är hur du säger det.

Problemet med dagens politik

Problemet med dagens politik är man inte verkar förstå ovan fundamentala sanning. Det är alltså inte innehållet i vad du säger som är det viktiga för att få med sig folk. Det är hur du säger det.

Donald Trump har fattat det (om det skrev jag redan 2019 här). Jimmi Åkesson också.

De flesta andra politikerna: not so much.

Kraften i att använda storytelling är oerhörd. Det visar ju framför all Trump. Om du bara paketera budskapet rätt kan budskapet i sig innehålla precis hur många osanningar som helst, men det går ändå fram till väldigt, väldigt många.

Tänk möjligheterna om man paketerar budskapet med sanningar.

Oppositionen missar lika mycket

När statsministern inte samlar landet runt en vision har oppositionen en straffspark att göra det. Nu har jag inte läst allas reaktioner med det jag har sett och hört missar alla möjligheten. 

Vissa är till och med så tondöva att dom enbart kritiserar statsministern. Det är budskapsmässigt så uselt att det borde ge utvisningar.

Vi vill inte höra hur dålig din motståndare är. Det kan vi själva bedöma.

Vi vill höra hur det blir bättre med dig.

Ska det vara så svårt?

Avslutningsvis, 101 liter vatten i en 100 liters hink. Vad beror översvämningen på?

Vattnet eller hinken?

Det kan man diskutera hur länge så helst.

Vill man agerar torkar man upp vattnet. Vill man berätta en story om det berättar man hur bra det är med torra golv, hur planen ser ut för att torka upp det och vad som står på spel – typ mögel – om man inte torkar upp vattnet.

Med ett blött golv är det vad de flesta som inte är tondöva vill höra.